JEFFA WESTLUND

Kategori: Q/A

BÖRJAN PÅ EN HELT NY RESA!

Ja som många av er redan vet så har jag och sambon börjat livet mot vårt dröm hus!

Har verkligen  haft fullt upp med massor av jobb, skoj, nöjen, flytt, renovering med mycket mer, där av pausen.

----

Jobbat det sista nu på mitt gamla jobb. Nu efter semestern så går jag på mitt nya jobb på hundra procent fast tjänst, så himla skönt, och som jag längtat. Dock är det lite tufft att lämna mitt gamla jobb då jag har haft vissa arbetskollegor som verkligen kommit mig nära hjärtat. Nu går jag även ifrån att jobba med barn med speciella behov till att jobba i barngrupp istället, vilket just nu känns lite tråkigt då jag verkligen har brunnit för att jobba med just barn med svårigheter. Anledningen till att jag byter jobb är för att det drar ner min tjänst i procent och jag blev erbjuden en helt grym tjänst som jag tackat ja till nu då. Det kommer att bli så bra, det är jag säker på..

----

SUMMERBUSRT!

Summerburst har varit en av sommarens höjdpunkter om ni frågar mig, gud va bra jag hade, dans, musik, dimman av alkoholen och dans igen! Kan ju inte vara en bättre sommarkväll när vännerna är på topp och lyckan bara strålar ut. Lite bilder:

----

FLYTTEN:

Ja vart ska jag börja, här är det en hel novell att skriv om jag ska nämna allt. Detta är på riktigt en av det sakerna som förmodligen kommer betyda mest, kännas mest, vara det roligaste och mest spännande äventyret jag och Jonatan kommer vara med om, VÅRAT FÖRSTA HUS!

Vi har köpt oss ett jätte mysigt och billigt hus som ligger högt upp på en bergstopp i ''centrala'' Anneberg kan man säga. mysig trädgård ( som var igenväxt, dålig fasad, och inomhus var delvis renoverat) på en tomt på 4000kvm vilket är super bra till framtida projekt, perfekt om ni frågar oss! 

Jag och Jonatan har sammanlagt budat på säkert tio olika hus i ett och ett halvt år innan vi hittade detta.. Bäst av allt var att trotts att man kan tro det.. så köpte vi inte detta av att vi var desperata att vi ville bo i hus, utan detta köpte vi i ''lugn och ro'' privat och GUD VILKEN TUR vi har haft ändå. mer om huset kommer, jag lovar, här är några bilder:

----

MIDSOMMAR

Och självklart så har vi midsommar också, den absolut bästa tiden på hela året.. låter bilderna tala.

 

Min sjukdom förväntas man hålla tyst om

I ungefär 7 år har jag mer eller mindre blivit hjärntvättad med att det är mitt psyke som spelar ett spratt. Den här veckan fick jag min diagnos som jag väntat på i alla år. Det är en lång väntan att få papper på att man lever med endometrios.

Akuta läkarbesök, sjukdom på sjukdom, nätter på sjukhus och smärta som får mig att falla i hop, detta är några av det få sakerna som jag lever med till vardags. Att leva med kronisk smärta tar på all energi i kroppen och att dessutom inte bli trodd på, det tar ännu mer!

 

Jag skriver inte det här för att jag gärna visar bilder på mig själv, utan för att få er att läsa ordet endometrios. Jag lever med en sjukdom som inte syns på utsidan men som förstör livet för många på insidan. Man förväntas hålla tyst om min sjukdom.

Nu har jag äntligen fått min diagnos till hundra procent. Jag lever ett liv med endometrios. Det är bara att acceptera det och nu blottar jag mig för er om sjukdommen. 

 

Jag tänker inte förklara vad endometrios är, eller hur det fungerar. Det kan ni googla på om ni är intresserade. Det jag vill berätta och säga till er är om en otrolig smärta, som är både osynlig och inte förstådd runt om i samhället. Jag har under mina dagar blivit behandlat på så många olika sätt, både nonchalanta och negativt sätt.  Jag kan inte riktigt förstå nu i efter hand hur ja orkat hela vägen hit, här jag står idag.

 

Jag är en lycklig 20-årig tjej som lever med en sjukdom som har påverkat mitt liv och som alltid kommer göra det. Men det som stör mig mest av allt är att vi som lever med denna sjukdom är praktiskt taget osynliga. Det här är nämligen ett ämne som man tydligen förväntas hålla tyst om. Hade sjukdomen visats utåt på ett annat sätt eller om jag hade varit tvungen att amputera bort min ena arm så hade folk sätt det från ett helt annat perspektiv. Att endometrios inte ekar i huvudet på samma sätt som diabetes eller liknande är vad som stör mig, trots att de båda är lidande sjukdomar som man får leva med resten av sitt liv. Att kvinnor önskar ta sitt liv när det lever med denna sjukdom, eller att det inte blir tagna på allvar gör mig illamående. Jag har fått kämpa mot läkare som ansett att min smärta vara allt mellan normalt till på låtsas. Jag har blivit tillsagd att dricka vatten och äta regelbundet, ta Alvedon och "rycka upp mig", ''det är normalt att ha den smärtan'' , eller det är ''normalt'' att man är lite extra känslig eller övertänker saker och ting.. Jag har blivit tillsagd att jag ska hålla mig borta från vete, mjöl, socker och fett. Om ni bara visste vilka svar jag fått under mina år jag sökt hjälp. Har ätit medicin, allt från acne till tarmproblem.. Jag vet ärligt inte hur många sömnlösa nätter jag varit med om, hur många timmar jag missat under min skolgång och jobb, eller hur det påverkat mitt sätt att leva, sova, äta och mina relationer till människor jag verkligen brytt mig om. Men en sak kan jag säga, det värsta är inte att sjukvården inte tar en på allvar utan det är dom du trodde stått dig närmast som inte har tagit dig seriöst eller ens försökt sätta sig in i hur din vardag ser ut. Jag hade det verkligen supertufft under en period i gymnasiet bland annat då ingen trodde på att jag verkligen var sjuk, då jag också var inne i en period då min sjukdom blev som svårast, men har du inte en synlig sjukdom så har man ju ingen alls, eller hur va det? Men under alla dessa svåra perioder så har jag också alltid haft min familj vid min sida och det är jag så sjukt tacksam för!

 

Jag kan säga er alla att när jag vaknade upp efter operationen nyligen och dom gav mig beskedet att jag hade endometrios så blev jag så glad att jag började gråta, och ja det finns människor där ute som reagerar helt annorlunda, men jag vet nu vad det är jag har, jag vet nu att jag inte inbillat mig att jag verkligen är sjuk, jag vet nu också om att jag kommer leva med detta livet ut, men nu vet jag att jag inte behöver oroa mig längre att jag har någon dödlig sjukdom, och det är det som gör mig så glad att inte behöva leva i ovisshet! 

 

Till alla andra tjejer som desperat söker efter svar, efter hjälp, efter något som helst att hålla fast vid. Hopp är mitt svar!

Ge inte upp! Jag har själv varit där och det är för jäkligt, ensamt, förvirrande och inte på tal om tufft. Även om det inte känns så, så finns det hjälp att få. Beväpna dig med information om sjukdomen.. Har ni misstankar om att det kan vara endometrios, stå på er och ge inte upp, du känner din kropp bättre än alla andra!

sleeve, Tatueringar

 

Jeffas tankar..

Måste säga att alla av dessa brudarna är helt underbart fina, vackra och tycker verkligen att alla är unika på sitt sätt. Men något jag har svårt med är just tatueringar och bröllop, vet inte varför, men tycker bara inte att det passar ihop. 

Har länge funderat på om jag ska våga tatuera något lite större och synligare, men just av den tanken att när jag själv förhoppningsvis står i en vit lång klänning på den stora dagen så dör alla mina ideer och planer!

Kanske låte tråkigt, men tycker verkligen det är grymt snyggt att ha sleeve m.m. men vill inte ha det själv av just den anledningen att man kanske ångrar sig, bröllop eller jobbmöjligheter.  eller vad tycker ni?

 

10 SAKER OM MIG

1. Min morfar dog när jag var 2 år, jag tror och jag har hört att jag tyckte om min morfar väldigt mycket när jag var såpass liten. Önskar jag hade lärt känna honom nu.

2. Mitt antal jag haft SAMLAG med kan jag räkna på mina två händer. 

3. Jag säger ofta fel saker, alltså i fel sammanhang så att det missuppfattas väldigt lätt. Pinsamt!!!

4. Jag kan verkligen inte ta emot komplimanger!

5. Jag är beroende av min mobil och det första jag gör på morgonen är att gå in på min nattstad app och kolla hur statistiken var dagen innan, om jag fått några nya kommentarer osv.

6. Jag bokstavligen talat älskar sommaren. Finns inte ord för hur mycket..det, den är bara för underbar!

7. Jag hatar människor som tror att det är så mycket bättre än andra och som verkligen tror att det är en positiv sak, enligt mig är de bara svaga.

8. Jag är beroende av att vara brun och tack vare all solning har jag fått en miljon leverfläckar i ansiktet. Ligger redan i risk zoonen men ändå gör jag det.

9. Jag klär mig helst i jordnära färger. 

10. Jag vill, och ska flytta till Norge nu när jag fått i hop pengar och inte har någon skola.

Upp